LisaHolby

På tiden att jag skriver några rader här nu, det har faktiskt hänt en hel del sen sist. Som ni vet var vi i San francisco för ett par veckor sen och hade det underbart där med otroligt sköna människor. Men det var även där det tog stopp i skrivandet. Inte för att det inte fanns något att skriva om, utan helt enkelt för att vi hade fullt upp med allt annat så det var inte mycket tid över till datorn. Den 16, tror det var den 16- dess du får rätta mig om jag har fel, men i alla fall så satte vi oss på ett flyg som tog oss över till inget mindre än paradis ön Hawaii!  Vilket otroligt härligt ställe, sol bad strand - perfekt!. Och vad som gjorde våran hawaii resa ännu bättre var att våran Julien följde med oss!:) Vet inte om jag berättat vem det är?Kan dra en kort historia, han är en utav de 25 härliga människor som följde med på busstrippen till death valley och som vi sedan umgicks med i san francisco, efter att vi nämt för honom att vi skulle till hawaii så spontan bokade han en biljet och följde med oss, vilket gjorde resan om omöjligt ännu bättre=)
Men vi var inga förslappade strandturister på ön, utan vi hade saker planerade för varje dag. Allt ifrån bada i vatten fall, hika i berg, delfinshower och mycket mera. Vi träffade även en Australienare där som även han hade varit på samma busstrip som oss, så en dag hyrde vi 4a en bil och körde runt ön, jätte lyckad tur- det var dock väldigt kallt stundvis då man satt i kalla badkläder i en cab, men det var det verkligen värt.
Men det bästa till sist, 2dagar senare möttes vi utanför ett hostel 11 på morgonen med ett gäng folk som var lika excited/nervösa som vi för tillfället var, efter alla samlats trängde vi ihop oss 15pers i en skabbig minivan som plockade upp oss och skulle köra oss till ett skydiving center!!!!:) Javisst, hoppade fallskärm gjorde vi- hur roligt och häftigt som hellst! 5 pers i taget satte vi oss i de små planen och åkte upp till en höjd på 14000feet, därifrån var det bara att hoppa för att sedan falla 1 minut handlöst i 125miles/hour, jag vet inte de svenska måtten så jag håller mig till de amerikanska och så får ni räkna om själva om ni vill, Sen svävade vi i 5 min innan vi landade på backen igen, en adrenalin kick på max och överglada miner på alla var det enda man såg efter alla hoppat färdigt.  Helt otroligt, något som jag absolut ska göra om och som jag verkligen tycker att alla måste prova på! Synen av hawaii från fågelvyn var amazing!
Dagen efter det åkte dess och jag iväg och kollade en sealife park, efter det mötte vi upp julien och lynn vid en fruktansvärt fin lagun och låg där och pressade /lekte ett par timmar innan det var dags att dra oss tillbaka hem till waikiki för att duscha göra oss iordning och käka våran sista middag med våran fransk innan han skulle sätta sig på ett flyg tillbaka till San francisco igen. Ett sorgligt adjö men med ett löfte att vi ses nästa vinter i alperna sa vi Hejdå och tröstade oss med lite vin;P
Sista dagen spenderade dess och jag på den underbara stranden, låg där någon timme tog en starbucks break för att sedan gå tillbaka till stranden och lägga oss igen.
Vi avslutade våran sista dag med den godaste sushin någonsin, vilket vi iochförsig åt ganska många gånger där men det fick bli våran avslutning i alla fall:)  


Jag ska lägga upp massa kort så snart jag har tid och ork för att sortera alla bilderna, men de kommer det lovar jag:)


Det är svårt att skriva ner så att folk förstår vilka otroligt underbara 3 veckor vi hade när vi reste runt! och hur mycket härliga människor vi mötte. Det går inte att skriva allt och på papper blir det inte heller samma känsla. Kan bara säga att det var den bästa tiden någonsin och jag är jätte glad att vi gjorde det, Jag har min kära Dess aka. reseplaneraren, att tacka för mycket av resan:) 
                                        
                                        Thanks honey!

Der är vad jag har kvar. Kan verkligen inte förstå att det är allt utav detta året. Ett helt år som är meningen att vara en lång tid- och nu bara denna lilla tid av mitt nya liv i Staterna kvar... Om 17 dgar! Bara 17 dagarså kommer den nya Au Pairen hit, och 4a dagar efter det är det hon som får slita och slava istället medans jag åker på semester och sedan hem till Sverige  för att ytterligare starta om ett nytt liv igen - Ett Svenskt liv.
Nej- det låter så påhittat i mina öron, ett skämmt allt i hopa. Jag kommer att komma hem i början på december och det kommer kännas som om jag varit på en 2veckors jobbresa på annan ort. Och sen 4a år senare kanske förstå att jag faktiskt tillbringade ett helt år av mitt liv, långt ifrån vänner och familj, i Boston, usa.. Men har hittat underbara vänner på resan:)

Största frågan just nu, förutom flygfrågor som man inte alls borde tänka på är vad som kommer att hända och vad man ska göra när man kommer hem..? Kommer allt att vara sig precis likt som när man åkte eller kommer saker/människor att ha förändrats? Kommer jag att ha förändrats? Jag vet att verkligheten kommer att komma ikapp mig på vissa saker, vilker kommer vara svårt..

Jag hoppas på mycket*

Göteborg eller Stockholm kanske vore något..?

Nej det märks vad som händer- om 1,5 månad står jag hemma på trappen igen, och då märks det.

Nu har jag flummat ut tillräckligt här. Kom precis på att om en månad i morgon så fyller bror år!:) Missar födelsedagne i år med men har köpt en present som ska skickas. Och hör på detta; alla familjens julklappar är fixade!:) Gott.

Måste nämna gårdagen med, åkte till mallet för att shoppa lite - hittade en kjol och 2 fest klänningar, Nyårsklänningen fixad:D Han inte med så mycket eftersom familjne ringde kvällen innan och ändrade schemat några timmar. Så det blev jobb fram till 9, och efter det åkte jag till Alewife för att hämta upp tjejerna som varit i NEw York under helgen. Satt där och väntade en stund tills 2 glada tjejer hoppade in i bilen med händerna fulla med shopping kassar:)Men leéndena på oss allasvalnade när vi efter det 7e försöket att starta bilen förstod att det itne skulle funka! Åååå vad jag INTE kommer sakna bilen tänkte jag ett antal gånger och gör fortfarande, det har varit för mycket krångel med den. En snäll kille från bilen brevis som hade vaknat avd et inte allt för scharmiga men dock det enda ljudet bilen gav ifrån sig försökte tappert att hjälpa oss, men gav upp efter ett tag,  och efter ett långt telefonsamtal med Katie och Steve kom bergaren och gjorde några försök att få igång Volvon men även han gav upp. Så det hela slutade med att Steve kom och hämtade upp oss och Volvon blev bort bergad!

Nu har jag visst redan börjat jobba så får skynda mig uppåt! Ha det gott:)

Kom hem från New York City igår kväll. Det är alltid lika tråkigt att åka därifrån, och absolut denna gången eftersom det antagligen var sista gången.. Men om något år ska jag tillbaka till staden som jag aldrig blir mätt av. Varje gång blir jag lika fashinerad av den. De skyhöga byggnaderna, blandningen mellan nytt och gammalt, De gula taxibilarna som kör allt för fortoch galet på gatorna och avenyerna. Blandningen av ALLA sorts människor i Alla stilar och former. Den mäktiga central park som bildar en stor fyrkant med träd, gräs och vatten i mitten av den ständigt händelerika staden, och shoppingen -med stilar och prisklass för alla..  
- The busy city that Never sleeps
Jag skulle kunna göra en allt för lång lista om jag hade haft tid och ork till det,
men jag tror att ni fattar vad jag pratar om - jag är fast.

Tyvärr han jag inte träffa anna och de andra, var lite tråkigt,
men tiden går fort vilket en annan kär vänn påminde mig om härom dagen,
så snart är även hon påväg hem.

Det kommer bli svårt att lämna sitt nya liv bakom sig.
- vissa saker mer än andra

                                 

Jag vet att jag tjatar om att tiden går så himla fort här nu. Men i morse när klockan ringde fick jag mig faktiskt en riktigt shock! För där på skärmen stog det 09:00 , 23 sep! ( hade sovmorgon idag) Men det var datumet shocken kom från. 23 september? vart tog denna månad vägen, har inte insett fören nu att september månad ens har börjat. 41 dagar kvar och EN oplanerad helg innan sista arbetsdagen- Hur ska man hinna med allt!?


Idag har jag i alla fall hunnit med att ta en snabb promenad med Mia i morse, stackaren ska jobba 24/7 denna veckan och får inte ett öre extra för det, hennes föräldrar åker till Paris i en vecka..
Efter det så blev det att jobba här tills 6tiden och sedan hade Katie , som den lånebok jag tydigen betraktas som ibland (?), lovat bort att jag skulle åka över till hennes vän och passa hennes 3 barn medans dom skulle iväg en sväng. yeey va glad jag blev när jag fick höra det. Men de barnen är faktiskt ritkigt snälla, så gick helt ok. Och pappan där är brittisk- så himla härlig dialekt:)
Men det gick i alla fall helt ok. Jag fick dock bara en unge till att sova (hoppas på att hon sov) innan föräldrarna kom hem.
Jag lyckades även med att fastna med armen i mellan ribborna i en spjälsäng! På riktigt, fick verkligen inte ur armen! Fick lite smått panik där efter några minuter och lyckades rycka ur armen men nu är armbågen svullen lite väl sönder scratchad och ett väldigt fint och stort blåmärke pryder hela. - Lyckat! Men efter min långa ramsa med alla fina ord jag kunde komma på ( på svenska) så slutade i alla fall ungen att gråta för ett par minuter - får se det positivt;)

Vilken fin stad Boston är har jag kommit på, tyvärr några månader försent bara.
 Förstår egentligen inte varför jag inte varit inne mera..
Men i dag var vi i alla fall där, Elin Dess Mia Kathrine och jag, perfekt dag med sol och massa glatt folk:)
Vi han med shopping, picknik, en bra street show, lite kort och massa prat.
Träffade 2 av de tyska tjejerna en sväng där med innan det var dags att dra sig hemmåt.
igår var det tydligen en "årlig" " röka på" dag i Boston, då alla tydligen sitter och röker och polisen inte kan göra så vidare mycket åt det- tyckte det var lite kul faktiskt, men det såg vi inte mycket av idag inte..
Pratade lite med Anna med, vi pratar aldeles för lite nu, var längesedan sist. Men jag är så glad för henne för att hon bor i New York och har hittat några av värdens finaste vänner:)
Efter några timmar på Bostons gator och parker var det dags att sätta sig i Elins lilla röda och bege sig hemmåt. Medans Mia Dess och Elin tog en Starbucks hoppade jag och kathrine ur vid våra bilar. Blev en hejdå kram eftersom det är dags för henne att åka tillbaka hem till Danmark, gud va tiden går fort.. Och väl hemma blev det till att jobba en sväng- är trött på denna utnyttjningen nu faktiskt. Jag behövdes absolut inte alls dessa nästan 2 timmar innan läggdags- plus att ikväll skulle de lägga sig tidigare. Så jag läste 3 böcker för pojkarna vikte ett par kökshanddukar (i ca en halvtimme bara för att dra ut på dötiden som dom absolut behövde mig till)  och några tröjor sedan var det klart- nödvändigt? men så är det. Det skulle vara så mycket bättre om jag jobbade 1,5 timmar längre en annan dag i veckan istället för att bara vara där för att på söndagskvällarna.
Då hade man kunnat planera dagen så mycket bättre..

Men jag ska inte klaga, man får se det positivt -
att jobbar man 50 timmars veckor här så kommer 40timmars veckorna i Sverige att kännas riktigt lyxigt:)

Jag har i alla fall börjat att bocka av min lista på saker att göra och köpa innan det är dags för hemfärd.
Känns riktigt gott faktiskt för det blir mycket där i slutet- Speciellt nu när våran färdig bokade och planerade 13e månad blev canceld, så nu måste vi komma på nya planer ganska snabbt.

Det börjar märkas att det närmar sig nu, samtidigt som det känns väldigt avlägset.
Jag kommer sakna att bo här Väldigt mycket men det ska bli så otroligt gott att få sluta jobba.







Mina Boston tjejer!

50 dagar idag-galet vad tiden går fort

I morgon ska jag vara ofrivillig barnvakt åt alldeles för många småbarn

Måste bara berätta något kul som hände förut..
Jag sprang in på Starbucks en sväng för att köpa min idag behövliga soychai.
Ska kanske först nämna att jag är Aldrig på Concords Starbucks,
och de gånger jag varit där har det varit en Annan kille i kassan än den som var där idag.

Men i alla fall så beställde jag min chai, och killen i kassan
(som jag bara sett en- högs två gånger men aldrig pratat med) han frågar mig
 "- So how much longer do you stay in the US?"
Ok, inte så konstigt han är en social Amerikan och hör säkert på min dialekt att jag inte är från Amerika
och det finns ju så mycket Au Pairer här.
Men så fortsätter han med, "- Oh, and then you're going back to Sweden, right?"
Hmm okej, Hur visste han att jag är från Sverige när jag aldrig har snackat med killen förr?
Men han brydde sig inte värst mycket över min förvånade reaktion,
och börjar istället att babbla på om vart han var ifrån osv..
Och så berättar han att han var i Sverige en gång, 2dagar- och varit mer eller mindre livrädd.

Tänk er nu att han står i Starbucks kläder i kassan och berättar denna historien med värdens inlevelse och chester ( kan inte stava det ordet men hoppas att ni förstår)om hur hans tripp hade varit..

" It was Crazy! You guys have sooo much Alcohol there. Seriously every one we saw on the street was drinking. I've never seen anything like that before. And we where at a bar with the biggest bar fight ever!
-So we went to an other bar instead, and when we where standing in the line a guy came with a glass bottle and smashed it in to this kids head standing in front of me. I was seriously scared there! "

"- But you guys Really know how to party tho"

Sedan var jag tvungen att springa iväg så han inte att höra hela historien där,
 men det jag undrar mest över är hur han visste att jag är från Sverige...?

Haha, men men jag antar att man måste ha varit där och sett det helaför att verkligen fatta hur kul det var,
fick mitt veckas skratt där -och resten av gästerna med*:)

Helt underbart var det- turkost vatten, långa soliga dagar med perfekt värme, kritvit strand, bästa maten och sena nätter fyllda med dans och fest! Och jag är inte ens fattig efter denna rent ut sagt lyx semester- spenderade max $15, och 10 av dom var tvungen att betala för att komma in i landet och 3 tippade jag.
Jag hade seriöst mer ångest för att åka från Dominicanska republiken till Boston än vad jag hade när jag flyttade till USA. haha..
Om jag hade vetat innan jag åkte att jag skulle vara ledig en vecka till - yes det är sant, ännu en veckas ledigt som blir min 3e utan att se familjen- dock så ska jag jobba lite för en annan familj. men i alla fall om jag hade vetat det så hade jag lätt stannat borta en vecka till:)
Jag ska skriva ett riktigt inlägg om veckan i dominikanska när jag inte är lika trött, ska vila upp mig i ett par dagar först ;O

Nu ska jag dra mig uppåt och se om jag kan hitta något att äta- ser dåligt ut eftersom ingen varit hemma på 2 veckor ( får med andra ord bli en bantningsvecka detta**)

Min familj är borta i en vecka men ledighet- vad är det? ;P  Listan som K. lämnade kvar till mig var tyvärr inte så blank som jag hade hoppats på....

Så idag har jag haft min första av 5 stora städardagar. Sov till klockan 12, pratade med mamma på skypen en stund, släppte ut hunden och sedan grävde jag ner mig i källaren- utan att få se solljuset som äntligen kommit till Boston. Och i källaren satt jag tills klockan var närmare 7-8 och roade mig att vända på varenda låda i lekrummet för att organisera och städa deras leksaker! Yeeey det var "kul**  Men jag tog faktiskt en timmes ras och gick ut med hunden, käkade en macka och sedan var det tillbax till städningen igen.
I morgon ska jag göra det sista i lekrummet, fixa gift wrapping rummet och släpa mig ut i garaget för att göra det fint och rent från spindelnät och grus.
Det är skönt att inte behöva ha barnen i alla fall, och nästa vecka så väntar ju faktiskt en härlig semester vecka!:D