LisaHolby

Der är vad jag har kvar. Kan verkligen inte förstå att det är allt utav detta året. Ett helt år som är meningen att vara en lång tid- och nu bara denna lilla tid av mitt nya liv i Staterna kvar... Om 17 dgar! Bara 17 dagarså kommer den nya Au Pairen hit, och 4a dagar efter det är det hon som får slita och slava istället medans jag åker på semester och sedan hem till Sverige  för att ytterligare starta om ett nytt liv igen - Ett Svenskt liv.
Nej- det låter så påhittat i mina öron, ett skämmt allt i hopa. Jag kommer att komma hem i början på december och det kommer kännas som om jag varit på en 2veckors jobbresa på annan ort. Och sen 4a år senare kanske förstå att jag faktiskt tillbringade ett helt år av mitt liv, långt ifrån vänner och familj, i Boston, usa.. Men har hittat underbara vänner på resan:)

Största frågan just nu, förutom flygfrågor som man inte alls borde tänka på är vad som kommer att hända och vad man ska göra när man kommer hem..? Kommer allt att vara sig precis likt som när man åkte eller kommer saker/människor att ha förändrats? Kommer jag att ha förändrats? Jag vet att verkligheten kommer att komma ikapp mig på vissa saker, vilker kommer vara svårt..

Jag hoppas på mycket*

Göteborg eller Stockholm kanske vore något..?

Nej det märks vad som händer- om 1,5 månad står jag hemma på trappen igen, och då märks det.

Nu har jag flummat ut tillräckligt här. Kom precis på att om en månad i morgon så fyller bror år!:) Missar födelsedagne i år med men har köpt en present som ska skickas. Och hör på detta; alla familjens julklappar är fixade!:) Gott.

Måste nämna gårdagen med, åkte till mallet för att shoppa lite - hittade en kjol och 2 fest klänningar, Nyårsklänningen fixad:D Han inte med så mycket eftersom familjne ringde kvällen innan och ändrade schemat några timmar. Så det blev jobb fram till 9, och efter det åkte jag till Alewife för att hämta upp tjejerna som varit i NEw York under helgen. Satt där och väntade en stund tills 2 glada tjejer hoppade in i bilen med händerna fulla med shopping kassar:)Men leéndena på oss allasvalnade när vi efter det 7e försöket att starta bilen förstod att det itne skulle funka! Åååå vad jag INTE kommer sakna bilen tänkte jag ett antal gånger och gör fortfarande, det har varit för mycket krångel med den. En snäll kille från bilen brevis som hade vaknat avd et inte allt för scharmiga men dock det enda ljudet bilen gav ifrån sig försökte tappert att hjälpa oss, men gav upp efter ett tag,  och efter ett långt telefonsamtal med Katie och Steve kom bergaren och gjorde några försök att få igång Volvon men även han gav upp. Så det hela slutade med att Steve kom och hämtade upp oss och Volvon blev bort bergad!

Nu har jag visst redan börjat jobba så får skynda mig uppåt! Ha det gott:)